alcohol is my job
Förövrigt är det helt tyst och stilla här hemma. Karin, Pierre och Adde jobbar och jag antar att Stefan är hos Sara. Jag lyckades ju somna förut så när jag vaknade var jag ensam. Lite skönt ändå, hur bra jag än trivs med mina kombos så är det alltid skönt att få vara för sig själv ibland. Har kommit på mig själv att sakna mig gamla skabbiga lägenhet i Karlstad- den var verkligen ful som stryk, men den var ialla fall min!
I helgen vankas det party borta på Hausmansgate, jag är inte det minsta festsugen men det kan väl hinna ändras på några gånger. Annars har både jag och Karin funderat på detox och nyktert fram till jul, skulle vara himla skönt faktiskt. Så kanske ska passa på att festa på lördag ändå. Har ju hittat endel spännande vin- och spritflaskor på jobbet, så man borde ju bli ganska inspirerad ändå. På nyår kan det ju ialla fall bli mousserande med guldflingor i , det ni!
hard work
såhär i väntans tider ?
there's no shame in being crazy
Christmas time is almost here
tyd mina drömmar!
I måndags natt drömde jag om ryska maffian(?), spionage och underrättelsetjänsten. Jag har ju ingen aning om vad som var min del i det hela och dessutom har jag inget hum om hur sånt där funkar (har väl snöat in alldeles på Stieg Larsson-böckerna),
Natten till onsdag hade jag lämnat underrättelsetjänsten, istället befann jag mig på en bondgård som tillhörde någon familjemedlem, kanske pappa? Hursom så hade vi får där, det var bara det att en kväll när jag kom upp på höloftet där fåren, ganska otippat , bodde så fick jag se att de inte hade någon ull kvar. Dessutom hade någon färgat dem så några var rosa andra var gröna. Jag vet inte om jag försökte gå i Kitty Drews och lösa mysteriet, jag vaknade av att mobilen ringde.
Den här natten drömde jag att jag skulle föda barn. De på förlossningen sa att om jag kände barnets huvud skulle jag börja krysta, sagt och gjort. Men ett tu tre blev allt svart och det lät som en explosition, när jag öppnade ögonen igen så var rummet fullt av vatten och Zebror!
slö slapp och likgilltig
goodmorning sunshine
Mitt upp i allt mysigt snoozande så ringde det och störde, men det visade sig vara snyggingen på Adecco, så han var ju ganska förlåten. Han ville bara försäkra sig en fjärde gång om att jag hade allt klart inför måndag ,timelister, broschyrer och sådär. Sen lämnde han sitt mobilnummer och även numret till herr Per-Arne som jag ska jobba för. Sen avslutade han med "då ses vi på måndag", jag kunde inte låta bli att le lite för mig själv. Vilken fjant jag är.
Det där med att byta bokstav, hoppa över till C, jag får helt enkelt hoppa lite längre ner i alfabetet - han stavar ju med K! Snygg-K. Eller så är jag smart och tar både C och K, man ska väl hålla dörrarna öppna?
dags att testa något nytt
Dags för en ny bokstav nu, linn föreslog att jag skulle hoppa över till B , men jag tror nog närmre bestämt att jag tar ett störrekliv och landar direkt på C istället. Snygg C , killen på Adecco som fixade jobb åt mig på vinmonopolet, uppenbarade sig framför mig igår på tågstationen. Där satt jag bakis-äcklig med en sallad och Vecko Revyn i högsta hugg, bad en stilla bön att han inte skulle se mig - killen kunde ju få men för livet. Han tittade rakt på mig men jag tror inte att han kände igen mig, peppar peppar. Jag glömde för en stund bort att jag var bakis och var bara allmänt nöjd, en stund..
are you strong enough to be my man
"Man är aldrig så kissnödig som när man sitter fast i väggen"
Gårdagen innefattade en hel del trippande och nålstickande, så nu skulle jag nog smälta in fint pland alla pundare i Oslo, med mina kanylmärkta armar. Jag trodde att läkarbesöket skulle gå snabbt och relativt smärtfritt, men efter att ha tagit EKG och lite andra tester på vårdecentralen fick jag en remiss till akuten. Det var bara att ringa på färdtjänsten, i detta fall min mor, som fick slänga sig i bilen och hämta upp mig.
Självklart var det fullt med folk på akuten så jag fick vänta ett bra tag innan det var dags att än en gång klä av sig för att ta EKG och den här gången kompletterade de det hela med blodprov som grädde på moset! Sen fick jag gå ut och vänta i några timmar till innan jag fick komma in tillbaka på undersökning. Den här gången kom en läkare till och pratade med mig och eftersom pappa och farfar gått bort i hjärtinfarkt och sådär så beslöt de för att behålla mig över natten. Så snart kom en sköterska till och tappade mig på ännu lite blod , samt sätte in en nål i armen på mig - som skulle bli oerhört jobbig att sova med.
Vål uppe på avdelning 34, hjärtvård, så sa jag hejdå till min mor. Då brast allt, alla spänningar efter dagens väntande släppte och tårarna rann och hela min kropp skakade okontrollerat. Så där låg jag i mörkret , intrasslad i sladdar så jag kunde följa mina hjärtslag på skärmen ovanför mig. Det är sjukt vad man blir mammsjuk när man inte mår bra. Men efter att ha snyftat en stund kom jag på mer trevliga och behagliga tankar, tur det finns söta människor här i världen, då låg jag faktiskt där och smålog för mig själv.
Nattsömnen blev näst intill obefintlig, jag vaknade var och varannan timme och visste inte hur jag skulle ligga för att inte trassla in mig i alla sladdar och för att min arm inte skulle göra ont. Dessutom så hade jag en rumskompis som drog till med riktigt rejäla snarkningar. Som tur var så funkade min åka-buss-musik även som bli-inlagd-på-sjukhus-musik.
Vid halv 7 vaknade jag och kunde inte somna om, en stund senare kom Syster Berit som hade beslutat att plåga mig lite mer och perforera mina armar ännu en gång. Jag förstår dock inte varför hon valde att ta blod från den högra armen, när jag ändå redan hade en nål i den vänstra. Jag ser väl ut som en heroinist i armarna nu! Vid halv 11 var det dags för ronden, strax efter det gjorde de ultra ljud på mitt hjärta och det såg helt normalt ut. Läkaren trodde inte något annat heller, så han skickade hem mig.
Så alltså, mitt hjärta slår extraslag men det är inget farligt. Tydligen är det många som har så, många utan att de ens vet om det. Så jag kanske har haft det innan också fast att det inte har varit märkbart. Att jag tränat med boreliainfektion i kroppen måste ha varit en utlösande faktor. Men det känns ialla fall skönt att veta att det inte är något farligt och förhoppningsvis så kommer jag väl att kunna låta bli att tänka på det. Läkaren kunde inte garantera att de extra hjärtslagen kommer att försvinna, men det är väl bara att hålla tummarna.
Det ska bli himla skönt att sova hemma inatt, på den nya luftmadrassen, utan att vara invirad i sladdar och slippa kalla på syster varje gång man behövde bli ifrånkopplad från monitorn för att få gå på toaletten. Hon något mycket klokt "man är aldrig så kissnödig som när man sitter fast i väggen". Jag skulle då inte ha sagt det bättre själv!
åka-buss-musik
Har kommit på mig själv med att lyssna på "smörmusik" senaste tiden, hur kommer det sig? En vän sa att jag kanske gått och blivit lite höstkär. Men det är ju isåfall helt utan att ha någon att vara kär i. Men kanske är det inte bara på våren man får såndana där känslor i kroppen - helt utan anledning. Nu är det väl inte konstigt om man bara vill ligga inne och mysa när det ändå är så grått och tråkigt väder ute.
Bloggkoll
it hurts with every heartbeat
Imorrn åker jag hem till mamma, måste ta mig en tur till farbror doktorn och se vad det är för fel på mig, om det nu är något. Men börjar ialla fall fundera på om jag inte har fått hjärtmuskelinflammation, jag har kännt mig tung i bröstet i över en vecka och nu får jag dessutom hjärtklappning och blir anfådd för minsta lilla. Förhoppningsvis är det något annat, men om det skulle vara det så är det ju ingenting farligt. Sånt som kan hända om man tränar med en infektion i kroppen, och jag har ju borrelia så det är väl inte så konstigt, men det är ju ändå något som läker ut av sig själv. Men ska bli skönt och kolla vad det är , så slipper man gå och oroa sig, det blir ju en ond cirkel det också.
life is life
Mr. Big - To be whit you
in sickness and in health
Men som om inte det skulle vara nog , så känner jag mig helt tung i bröstet när jag andas, antagligen för att jag håller på att bli förkyld, men det känns ändå obehagligt. Har pratat med syster Eva på sjukhusrådgivningen men hon ordinerade voltaren eller något annat muskelavslappnande och tyckte att jag skulle avvakta.
Men jag tajmar det ju ändå rätt bra om jag ser till att bli förkyld nu också, när jag ändå ska äta penicillin i 10 dagar, då har jag ju ändå inte tänkt att träna. Men är det inte så att om man äter penicillin så blir man mottaglig för fler sjukdomar, eller minns jag helt galet? Skulle ju vara typsikt mig att bli sjuk i flera veckor!
Jag som känner mig så himla träningssugen, även om jag ändå känner att jag inte skulle orka, Baah! Har bunkrat upp med Iform och Fitness Magazine , så jag kommer vara peppad och träningssugen som aldrig förr när jag väl frisknat till.