I huvudet på Maaryloo

Tröttheten slog till med dunder och brak under min promenad förut. Efter drygt en kilometer var ögonlocken tunga som bly och jag lovar och svär att hade jag lagt mig ner på asfalten då hade jag somnat. Jag funderade ett tag på att vända tillbaka men övertalade mig själv att fortsätta promenaden. Jag är ingen vekling och jag lär aldrig bli av med mina extra kilon om jag ligger hemma på soffan och rötar!

Jag är galet sugen på att börja träna, men jag vill ju få någon med mig. Det är ju så tråkigt att träna själv, jag vill köra spinning och gymma! Spinning klarar jag väl att gå på själv, men gym själv är då ingen höjdare. Nej nej nej. Häng på nu vetja!