I huvudet på Maaryloo

Nu får det faktiskt vara nog, jag orkar inte med det här längre, ovissheten. Det börjar så bra men slutar jämt i kaos, när ska turen vända? Jag dras då jämt till veliga och märkliga typer, eller de till mig(?) Är det kanske dags att göra en helomvändning nu, börja om på ny kula?

Sen tror jag att det är så att man inte hittar någon så länge man letar, och det är klart, vem vill ha någon som det står desperat stämplat mitt i pannan på. Så drar jag till med klyschan "han dyker upp när man minst anar det " som pricken över i:et. Jag ska framöver gå runt och inte tro eller ana någonting. wish me luck!