I huvudet på Maaryloo

Han har gjort det igen, gjort mig ledsen, men den här gången vet jag att det är för sista gången. Det var kul så länge det varade, synd bara att det skulle ha ett sånt här slut. Men det är bara att se det från den ljusa sidan , nu är det bara att glömma helt och gå vidare.

Vi lyckades ta oss hem till kalla Sverige igen, efter att planet varit trasigt och vi blev 3 timmar försenade. Men nu har jag varit hemma i lite mer än ett dygn, och jag har ingen lust alls att aklimatisera mig, jag vill tillbaka till värmen! Jag fick med mig en dunderfökylning hem, och sjukt många roliga minnen ! Bilder kommer upp lite senare, nu ska jag undersöka om min förkylda kropp orkar ta mig ner till konsum för att inhandla lite choklad. CRAVINGS!

Jag suger verkligen på det här med att packa. Till att börja med så visste jag inte vad jag skulle ta med mig, främst i klädväg, så jag drog ut på det lääänge. När det väl var dags att ta tag i det hela så kunde jag snabbt konstatera att nästan alla mina kläder är svarta eller vita , vilket betyder att jag kommer se likadan ut hela veckan. Får väl se om jag kanske hittar någon billig trasa där nere?

Men som om inte det var nog, så skulle det braka till ordentligt och ställa till det för mig. Jo, det brakade självklart till i min rygg,! De senaste timmarna har jag gått omkring och sett ut som jag har en pinne uppkörd i arslet, samtidigt som jag har har tjutit som om kniven suttit i mig. Efter att ha fått i mig en Volatren så släppte det ialla fall lite, så jag har gått runt och flåsat och stönat, min syster tyckte att det lät som om jag skulle föda barn så hon sa åt mig att krysta!


Det är ju så typiskt mig att dra på mig något sånt här, ett dygn innan vi ska åka. Lite komiskt, det slår liksom aldrig fel. Så jag har ju skrattat som en tok också, och alla andra också för den delen. Jag kan ju säga så mycket som att det inte direkt gjorde mindre ont utav det, men kunde inte sluta heller.

Nu ska jag se till att packa det sista, sen ska jag krypa till kojs och hoppas att lite sömn gör susen för min arma kropp och förbannade rygg. Håll alla tummar ni har, snälla?

Jag är så sjukt trött, jag är inte motiverad till att göra något överhuvudtaget, jag skulle kunna lägga mig här på köksgolvet och bara sova. Men jag gör inte det, just för att mormor och morfar skulle nog bli ganska oroliga när de kommer hem och hittar mig däckad på golvet. Så istället så håller jag upp ögonen med hjälp av tändstickor och för säkerhetsskull fäster jag silvertejp vid ögonlocken och drar sedan tejpen bak i nacken, det borde göra susen.

Mormor sa att det fanns pizza i frysen (någon norsk konstig sak som ser ut som en baugette), men den lockar inte speciellt mycket. Jag är dock sjukt hungrig också , så något måste jag ju se till att få i mig. Dumt att maten inte gör sig själv, och/eller att jag inte har en man/kille/prins/sultan som var mästerkock som kunde slänga ihop något kulinariskt till mig.

Idag är inte min hals ond längre, så efter att jag kom hem från stan så snörade jag på mig promenadskorna och gav mig ut på min 9km långa promenad. Men jag ska då inte sticka under stol med att det gick segt, riktigt segt, det känns ju att jag inte är riktigt frisk. Men jag tog mig ialla fall runt , så nu är jag sådär gött trött i benen, sitter här och varvar ner med lite skön musik.

Nästa projekt blir att käka, färga håret och göra sig snygg för att sen dra till Anna B på fest! Ska bli kul , var längesen alla tjejerna var samlade och det lär väl dröja tills nästa gång , nu när alla ska dra åt olika håll.

Det är konstigt vad man blir sugen på att träna när man är sjuk och när man inte får. Känner att jag har massa spring i benen, men en ond hals stoppar mig från att göra något åt det. Jag vill bli frisk nu! Jag och Linn tog oss en liten promenad, med betoning på liten, men vi upptäckte rätt snabbt att himlen var kolsvart så det var bara att knalla hemåt igen. Tur var väl det, för väl hemma så öppnade sig himlen och regnet forsade ner och det blixrade och dundrade bra länge!


Jag känner mig som en barbapappa i ett kassler-nät , det är verkligen på tiden att göra något åt det här. Jag har sagt det så många gånger, det har vart mycket snack och väldigt lite verkstad. Men det är väl dags att köra GI igen, lyckades ju tappa 5 kilo sist och jag har ju inte gått upp dem igen. Kan ju bli lite lättare nu när mamma också är inne på det. Annars är det ju svårt när man har en familj på 7 pers och alla äter olika. Men jag och mamma får väl se till att trimma oss lite nu då.

Inte nog med att jag känt mig trött och matt de senaste dagarna, nu har jag dragit på mig halsont också. Riktigt lägligt nu när det är 6 dagar kvar tills Magaluf. Jag blir så ledsen! Har sovit i x-antal timmar, har varit upp och käkat lite och nu har jag krupit ner med en kopp te i sängen, får snart bli Ipren och sova - igen. Imorgon är en ny dag, vilket betyder jobb jobb jobb. Men jag är ialla fall ledig på fredag, så det ska jag se fram emot!


Linn, min ängel, har skrivit en handbok åt mig. Hon lyckas då att få mig att hissa upp mungiporna, sen får vi väl se hur det går med resten. Jag är en negativ människa av naturen, åtminstone när det gäller mig själv.
http://liiinniiee.blogg.se/2008/august/handbok-for-positivt-tankande.html

Imorgon börjar skolan för många, men inte för mig! Känns helt sjukt att inte behöva gå till skolan något mer , de senaste 14 åren har ju till stor del spenderats i just skolbänken. Men nu är det slut på det lidandet, sjukt men skönt. Man visste ju när man tog studenten i våras att det var slut, men det är nog inte förrän nu man verkligen fattat att det är så.

Imorgon börjar även min näst yngsta syster i 7an, högstadiet. Hon är inte så liten längre Elina. Kommer ni ihåg när man började 7an? Då man tyckte att man var så stor och frän, ända tills man såg de stora 9orna, då var man inte så tuff längre.

Här ligger man nedkrupen i sängen och vältrar sig i självömkan, magen gör ont och jag vill bara sova sova sova, tills det onda försvinner. Men det finns ett litet problem, eller det är inte så litet egentligen, det heter familj - jag börjar nästan tro att köket inte är ett kök utan egentligen en hönsgård. Jag tycker jättemycket om min familj, nej jag älskar dem, men det finns tillfällen då man bara inte orkar, det här är ett sådant.

Idag när jag kom till jobbet så fick jag höra att det bara skulle bli 3-4 timmar för oss extrapersonal, så jag ställde in mig på att få gå hem vid 12-13 någon gång , så jag jobbade på som en tok och hoppade över lunchen. Men när lunchen var slut fick vi höra att jag och Johanna skulle gå vidare till våning 1 och fortsätta där när vi var klara på 2an, på 1an hade de då 22 rum kvar. Så ja, det blev heldag ialla fall , 6 timmars slit - utan lunch! Och visst är det bra med timmar, cash is king, men när man har ställt in sig på att få gå hem så blir man ju inte sådär jättepigg på att jobba vidare.

Imorgon är det en vecka kvar tills planet till Magaluf lyfter och då sitter jag där nervös som aldrig förr, har ju aldrig flugit förut! Får nog göra som Angelica sa, hälla i oss en öl eller så innan det är dags att kliva ombord. Shit, 7 dagar alltså. Kanske dags att börja utveckla lite resfeber nu då. Och börja fundera på vad man ska ta med sig. Vad behöver man för en vecka i Magaluf ?

Jag vet inte vad det har varit med mig idag, jag har varit så sjukt trött att jag knappt orkat hålla ögonen öppna. Det räcker väl inte med att bara skylla på vädret, även om det nu är en liten bov i dramat. Men det är väl allt härjade på helger och sena nätter som börjar göra sig påminda. Att få max 5 timmars sömn varje natt gör väl endel kanske, när man egentligen måste ha typ 8. Får väl försöka se till att ändra på det här nu.

Gick upp klockan 6 idag för att göra mig iordning för jobbet, när klockan var strax före 8 och tåget rullade in på perrongen i Karlstad ringde husfrun och sa att jag inte behövde komma för det fanns inget jobb idag. Då blev jag lite smått ledsen, det var ju i och för sig inte hennes fel, hon har ju varit på semester i 6 veckor så kom hon tillbaka idag. Hon var ju till och med där långt innan hon skulle börja och det första hon fick göra var att ringa till all extrapersonal och säga att de inte behövde komma. Tråkigt nog så gick det inget tåg tillbaka förrän två timmar senare, så jag gick till pressbyrån och köpte en pocketbok, Sophie Kinsella's -Shopaholic Abroad. Så där satt jag på en bänk och klippte fenetriskt med ögonlocken i hopp om att jag inte skulle somna, fick gå ut och gå en sväng då och då för att försöka hålla mig vaken.

Väl hemma igen kröp jag ner i sängen och slocknade som ett ljus, låg däckad i nästan 4 timmar innan jag vaknade av att mina syskon stog ute i köket och skrek som jag vet inte vad. Resten av dagen har väl tillbringats i soffläge, somnade även någon timme på soffan och vaknade till Anna Skippers väna stämma(?).

Frågan är ju hur jag kommer kunna somna nu, gäspar som en tok men jag antar att det ändå inte kommer bli så mycket sömn än på ett tag. Resten av familjen är ju vakna ett tag till så. Fan för dem som har sommarlov.

Elina: Är Linns katter kattungar?
Jag: Nej, det är de inte.
Elina: Nehej, men de har varit va ?


Det är de här som får en annan att känna sig riktigt smart.

Det här med att vara kattvakt är ganska skönt ändå , med undataget att Sessan går runt och pratar och jag fattar inte vad hon säger. Och så är det ju det här med allergin också, glömde ju att köpa nya allergitabletter, så nu är näsan inte så rolig att ha att göra med.

Jag är rätt glad att jag stannade hemma istället för att gå ut på krogen och härja, jag är helt slut sen igår. Somnade till och med en sväng förut på jobbet, var så yr så jag satte mig ner på golvet i förrådet och rätt som det var så nickade jag till. Vaknade ju självklart lika fort igen, jag hade nog nästan gunnat gå och sova samtidigt, helt sjukt vad trött jag har varit.

Jag fick se lite naket idag på jobbet också! Skulle in och städa ett stanna-rum, så knackade på och killen som bodde där inne kom direkt ur duschen, trodde väl antagligen att det var hans kompis som kom, så han öpnnade dörren med handuken hängades precis framför den allra heligaste. Frågan är vem som blev mest förvånad? Min blick vandrade ner men sen lika fort upp igen för att snabbt slänga ur mig "vill ni ha städat?" , det ville han, bara han fick sätta på sig lite kläder först. Han var ju rätt snygg också då!

Nej, nu ska jag faktiskt krypa till kojs, såg att Linn hade All the boys love Mandy Lane på datorn, så det ska jag väl kika lite på innan det är dags att stänga de blå. Den skulle ju tydligen inte vara bra alls, men och andra sidan så har jag inte direkt något bättre för mig. Kommer ändå inte kunna lista ut katt-språket ikväll så.

Jag förstår inte hur jag alltid lyckas sätta mig i sådana här situationer. Det känns som det varit kalabalik omkring mig mest hela tiden det senaste. Jag är så sjukt trött på allt just nu, vill bara komma bort bort bort! Om 10 dagar drar jag ialla fall till Magaluf, ska bli himla skönt att få miljöombyte och en massa skoj, slippa tänka på all skit.

Det där med att flytta hem till mamma är slitsamt, riktigt slitsamt- redan. Jag är så trött så det rinner snart tårar nerför mina kinder, ska upp klockan 6 till morgonen så snart måste jag sova. Men så länge resten av familjen är vaken så kommer jag väl antagligen inte kunna sova, jag är ju så sjukt lättväckt också! Inga öronproppar har jag heller, kommer antagligen få sova med mp3n.

I helgen ska jag vara katt - och lägenhetsvakt medans Linn och Micke är i Smögen. Passar ju mig alldeles ypperligt, eftersom jag jobbar i helgen och annars måste sova hos mormor eftersom det inte går några tåg härifrån skogen.

Nu efter att ha packat sen jag kom hem från jobbet, från och till, så tar jag mig faktiskt en välförtjänt paus. Nu är det faktiskt inte så mycket kvar att fylla kartongerna med, mest småplock som jag inte ens vet om jag vill behålla.

Men jag lider ju av separationsångest och tänker alltid att "det kan ju komma till använding någon gång i framtiden, slänger jag det nu kommer jag med all säkerhet att behöva det". Självklart kommer det inte alls till användning utan hamnar längst inne i garderoben eller någon låda tills nästa gång det är dags att röja, och då blir det samma visa igen. Men nu har jag ialla fall tagit lite mod till mig och kastat endel grejer trots att min hjärna tänkte spara, spara, spara!