Raindrops keep fallin' on my head

Det här vädret gör mig tokig! Igår var det klarblå himmel, varmt och skönt. Idag är det jämngrått och himlen har bestämt sig för att gråta. Det är väldigt vad vädret kan göra för humöret, när det är sånt här väder känner man sig ju mest bara trött och orkeslös. Det är som gjort för att bara ligga inne och titta på film eller läsa en bra bok. Men, nu är det ju så att jag var helt inställd på en springtur så nu känner jag mig rastlös som få. Kanske ska ta och testa den där yoga-dvdn nu då, dra för gardinerna och så, grannarna lär ju få sig ett gott skratt annars.


Skulle behöva röjas en del här i lägenheten också, men orken vill ju inte riktigt infinna sig. Det får väl bli fredagsnöjet, jag har ju ingeting alls planerat för idag och ikväll. Jag vill göra nåt, men vad?

Att vara stark

Att vara stark är inte att aldrig falla,
att alltid veta eller att alltid kunna.

Att vara stark är inte att alltid orka skratta,
att hoppa högst eller vilja mest.

Att vara stark är inte att lyfta tungt,
att komma längst eller att alltid lyckas.

Att vara stark är att se livet som det är,
att acceptera dess kraft och att ta del av den.
Att falla till botten och slå sig hårt men att
alltid komma upp igen

Att vara stark är att våga hoppas när
ens tro är som svagast.

Att vara stark är att våga se ett ljus i mörkret
och att alltid kämpa för att nå dit!

Yoga

Köpte nya numret av iFORM idag då fick man en yoga-DVD med. Den får jag nog ta och testa, imorgon. Jag har prövat yoga förut, lite halvseriöst, men jag tyckte det var kul - och jobbigt! Så det kanske skulle vara något för mig. Något jag skulle vilja pröva på är Bikram Yoga , yoga som utövas i 40 graders värme. Någon som testat?



















Det blir en dag på stranden

Solen skiner, det är klarblå himmel och vädergubbarna har lovat 23 grader. Dags att packa ner bikinin och slänga sig på bussen, för idag ska jag och Linn ligga nere vid Mickes sommarstuga och steka. Färgen man hade på studenten är ju som bortblåst, helt likblek känner jag mig. usch!

I've been beggin' you for mercy , why won't you release me?


Mina tankar har köpt åkband på tivoli och de envisas med att endast åka bergochdalbana och uppskjutet.

Rix FM festival

Jag håller på att bli tokig tror jag. Det kliar som fasen i hårbotten på mig, dags att byta shampoo. Ska nog ta ur löshåret å sätta om det också tror jag. Blir galet på detta. Nu har jag just fixat till mig , så gott det går när det gäller håret, och ska snart knalla ner mot stan. Ikväll väntar Rix FM festival med girlsen, ska bli kul! Har inte sån koll på vilka som ska medverka, men Fröken Bengtzing ialla fall, henne tycker jag om!

we had some times I wouldn't trade for the world



I lördags styrde jag och min trogne vapendragare, Linn, Passaten ner till mitt älskade Strömstad. Det poppades musik, sjöngs och vrålades hela vägen ner. Bilresan bjöd även på en hel del skratt och det blev bara värre ju närmre Strömstad vi kom! Och ju närmre vi kom desto gråare och tråkigare blev också vädret, men det var inget som skulle hindra oss festprissar. När vi väl svängde av mot Strömstad kände jag fjärilar i magen och var allmänt upprymd, jag är verkligen kär i Strömstad.


På kvällen pimplades det Bacardi och öl, vi trotsade regnet och tog bussen in till Strömstad för att betala 100 kronors inträde på Cod, där det var som mest 30 pers och barnfamiljer! Då halkade vårt partyhumör ner , långt ner under fotknölarna. En timme och en öl senare bestämde vi oss för att det fick vara nog, det skulle inte bli mer röj än såhär. Så vi gick ner till grillen och köpte oss lite fyllekäk och gick sen till bussen. Väl vid bussen fick vi ju höra att de hade ändrat till nattaxa och jag som hade räknat ut de så bra att jag tog med pengar så det skulle räcka till buss,inträde och en öl, stog där som ett fån och blev arg när jag insåg att vi var tvugna att gå hem, 5km , i regnet.
Regn, pumps och mördarsniglar, ja ni kan nog räkna ut själva att vandringen hem inte var någon större hit. Speciellt inte när man har en full Linn som skriker efter varje halvmeter, som om kniven satt i henne, för hela cykelvägen var kantad av de där slemmiga äckliga sniglarna. Det tog oss 50 minuter att gå hem och trots att jag hade lust att ta ett hårt tag om Linns hals en stund så kom vi hem helskinnade båda två. När allt kommer omkring så kan man inte vara arg på den där donnan speciellt länge. Väl inne i stugan pratade vi och skrattade igen, en stund , innan Linn somnade som en stock.



Söndagen gick åt att ligga inne i stugan och lyssna på regnet och åskan. Vi fördrev tiden med att först lyssna på Linns inspelning av när hon borstade tänderna. Sendan roade vi oss med att ligga i ett varsitt rum, jag och Linn i det ena och Janni och bella i det andra, och skrika till varandra. Skojade och drev med varandra och skrattade som besatta åt egentligen ingenting. Vi skrattade för att någon annan skrattade, vi höll på i flera timmar. Jag vet inte vad som tog åt oss. Måste ha varit väldigt övertrötta, eller så var det havsluften. En sak är då säker, ingen som inte hade vart i vårt tillstånd hade pallat mer än 5 minuter med oss.

Ännu mer härj blev det när det vankades alkoholförtäring och "jag har aldrig". Där fick man höra en hel del matnyttigt, mycket man inte vill lägga på minnet också för den delen. Sedan tog vi bussen in till stan för att än en gång upptäcka att det var helt dött. Vi gick in och satte oss på Pråmen och tog några drinkar. Där fick vi sällskap av 3 trevliga Strömstadspojkar som drog igång på namn-gissnings-leken. Sen bjöd de med oss på efterfest hemma hos dem, där bjöds det på shottar och singstar och lite mer för vissa. Det var tydligen havslusten som sköljde över.





Under denna helgen myntades även ett nytt uttryck. Självklart var Linn boven i dramat, hon gick och viftade med ett paraply när Janni började skrika och gorma;

Janni: Men Linn, du petar mig ju i hjärtan med paraplyt!
Linn: I ärtan då eller?
Janni: Men hjärtat för helvete.

Tänk vad lite felsägningar och nedsatt hörsel kan göra. Det lät ju mer logiskt att Janni skulle få paraplyet petat i de nedre regionerna, snarare än i hjärtat. Så ni kan ju glömma snippa, det heter ärta. Och jag som gått runt och sagt f-ordet, som jag verkligen inte tycker om men det har fastnat på något vis, kan nu istället säga ärta. Det låter ju mycker mer barnvänligare och nog så mycket roligare!

Något annat ständigt återkommande de här fyra dagarna var något som jag började med och resten fortsatte. Mitt i mina skrattattacker när jag höll mig för magen och frustade lyckades jag alltid klämma ur mig "jag orkar inte mer". Det slutade med att ingen annan heller orkade. Det blev ju så att alla började skratta ännu mer när en efter en kved att de inte orkade.

Hade kanske vart en bra idé att ta kort innan man gluffsade i sig?


Så nu är det nog dags att knyta ihop säcken här.
Helgen blev inte riktigt som vi hade planerat. Vi hade ju beställt fint väder så vi kunde steka på Capri och åka ut till Koster. En ordentlig krogrunda eller två stog ju högt på listan. Men när allt kommer om kring så hade vi otroligt roligt ändå och så mycket som vi har skrattat så har vi nog förlängt våra liv med många år. Strömstad och Karlsson x 3 + Bella = Dagens sanning, det kan bara inte gå fel. Jag längtar redan tillbaka och det skulle inte förvåna mig om jag drog ner någon mer gång under sommarn. Havslusten kanske forsar över en igen.


några ord på vägen



Människan når aldrig nya oceaner om hon inte vågar lämna land ur sikte

something to talk about

Nu sitter man här och klunkar vatten , som en annan kamel. Känner mig tung i huvet och trött och seg. Sängen lockar något så grymt, men det kan jag ju glömma, vila kan man göra i graven. Madelene kommer väl förhoppningsvis snart, då ska vi ta oss en promenix och snacka lite skit. Vi har massa snaskiga detaljer att prata om. Sen när jag kommer tillbaka ska ni få en redogörelse av våran helg. Den blev inte som vi hade tänkt oss men det blev ändå mycket skratt och härj. Riktigt lyckat var det.

Where are you?

Jag kanske ska vränga iväg ett sms till 118 100 och fråga vart han håller hus, min Mr.Right.
Han har ju gömt sig riktigt bra och de ska ju tydligen ha svar på allt!



För till Magaluf..


Nu är resan bokad! Den 26e augusti drar jag, Angiie och Madde till Magaluf, en vecka med party och sol sol sol! Dessutom fyller jag år den veckan vi där, blir nog rätt fint att fira 20årsdagen på playan. Jag har ju dessutom aldrig varit utomlands heller (Norge&Danmark) så det kommer bli spännande. Jag lär väl börja utveckla resfeber redan nu, tiden går ju så fort, sommarn är kort, så det är väl augusti innan vi vet ordet av. Åh jag längtar som en tok!

Fredagsnöjet

Det är fredag eftermiddag, snart kväll, det är varmt och härligt ute och jag är inne och tvättar och fejar. Jag har ju dragit ut på tvättandet så länge nu så att tvätten står mig upp till öronen och garderoben gapar tomt. Så mitt i all tvätt så sitter jag här och deppar, fredagar är ju vigda åt party och allt där till. Men den som spar han har och så är det ju så när man inte har någon man som hjälper en med eländet heller.

Och vart ska jag nu hitta min man? Jag har tänkt ut en liten plan, jag tar med mig ett litet partytält till Nöjes som jag sätter upp där tillsammans med en skylt som lyder "Dejta Marielle". Där delas det ut enkäter med frågor som till exempel "är du ett svin?" och "vill du bara ligga?". De som bara vill ligga hamnar i en separat hög. Folk kommer vallfärda dit eller så kommer det bli helt folktomt och betyda slutet för Nöjesfabriken.



hard work work

Efter att ha jobbat endast 4½ timme så känner jag mig ändå helt utarbetad. Benen känns tunga som bly och det värkeri nacken och axlarna på mig, jag känner ju att jag inte riktigt har återhämtat mig efter feberattacken. Nu har jag en fullspäckad dag framför mig, här ska det tokröjas i lägenheten, det ska tvättas och packas inför Strömstadsvistelsen. Låter ju som ett härligt tidsfördriv en fredag eftermiddag. Men ikväll bär det ialla fall av hem till Angelica för att äntligen boka resan. Det är bra att ha något att se fram emot , både ikväll och resan då!

remember the best times are yet to come

Nu börjar man äntligen vakna till liv, det blev en lång natt, jag kunde inte sova av diverse olika anledningar. Men det är inget som ska få förstöra min dag, idag. Som Madelene säger "en ny dag, nya möjligheter", det ska jag leva för idag. Jag har gjort vad jag kunnat, mer än så kan det inte begäras av mig, det är inte upp till mig längre, borde inte ha varit de heller.

Skönt att ha något att se fram emot ialla fall, på lördag drar jag och Linn ner till kusten, ska bli så underbart, bara få komma bort från allt ett tag. Så ikväll ska jag, Angiie och Madde boka resa också, Magaluf here we come!

De ringde från jobbet imorse och sa att jag inte behövde komma, det kändes riktigt härligt att kunna krypa ner i sängen igen eftersom det inte blev så många timmars sömn. Men tid är pengar eller hur? Får hoppas att det bokar på lite så jag får tillbaka mina timmar. Annars blir det svårt att komma iväg utomlands.



En av anledningarna till att jag inte kunnat sova. Jag är extremt bra på att skrämma upp mig själv. Speciellt nu efter min upplevelse i måndags, när jag läste om Kenza , såg på Paranormal State och nu det här. Det är så dumt av mig men ändå kan jag inte låta bli, jag tycker det är grymt fascinerande.

the hairdue



Satte ju i löshåret i Söndags också, såhär ser det ut såhär långt. Ska sätta i lite mer och sen klippa till det. Så än så länge får det bli toffs eller fläta, axellång page kombinerat med 40cm löshår ser inte så snyggt ut! Men det blir förhoppningsvis.

Shoppingspree

Nu kommer bilderna från shoppingen förra veckan, bättre sent än aldrig. Skorna har jag ju hunnit använda så de ser ju inte lika nya och fräscha ut längre. Men så är det ju skopunkten, man kan köpa många och byta ofta! :)








Köpte en ny mascara, L'oréal Longitude, den blev jag riktigt nöjd med. Tuben köpte jag på H&M hade tänk ha när jag skulle ut, men när jag kom hem såg jag att det var fel storlek och att det var ett hål i det. Så idag fick jag gå och byta, så nu är jag nöjd ialla fall.



Tog kilklackarna in till stan förut, men efter halva vägen hade jag jordens skavsår. Räddningen blev Stadium, som sålde flipflops, soc, för 49pix. De var söta OCH de räddade min dag!




feeling better

Nu börjar man känna sig som människa igen, feberstickan visar 36,5 - äntligen tillbaka på normala temperaturer. Bye bye feber. Men man ska väl inte ropa hej än, halsen är ju fortfarande riktigt ond. När mamma ringde förut var jag tvungen att viska, det tar ett tag innan man hinner prata upp sig, det är väl först ikväll som jag kommer kunna prata någorlunda normalt. Så nu ska det knarkas C-vitamin, för på lördag bär det av till Strömstad och då måste jag vara fit for fight.

Min mor dundrade just in i hallen, hon skulle gå på stan och sen träffa sin farbror som är på besök från Trondheim, så hon hade ingen lust att komma i arbetskläder. Men bra tajmat att komma när jag är sjuk och det ser ut som en rövarkula. Det såg ut som en tornado hade dragit igenom min garderob , det låg mer kläder i hallen å rummet än där de ska vara. Men idag känner jag mig som sagt piggare så det får bli att röja lite. Ska ta mig iväg till frisören och fråga henne va hon tycker att jag ska göra med kaluffsen.

Paranormal state

Jag skulle gå och lägga mig men istället hamnade jag framför TVn, på 5an visar de Paranormal State. Det är såna program som jag inte ska titta på egentligen, men jag kan inte låta bli. Det är så intressant och fascinerande , jag sitter som fastklistrad samtidigt som jag bara vill byta kanal eller lämna rummet.

Efter min upplevelse igår borde jag väl absolut inte titta på sånt där. Jag pratade med mamma förut, och det var i varje fall inte samma hotell som de spökade på, men man vet ju aldrig. Himla skumt var det ju ialla fall.

besök från andra sidan?

Jag har ju totalt glömt bort att berätta om min skräckupplevelse igår. Jag har haft fullt upp med att berätta vad synd det är om mig att jag glömt att jag var nära på att dö av rädsla.

Jag var inne på ett rum och hade just skurat klart, skulle ta min skurhink och vandra vidare till nästa rum, när jag såg solen reflekteras på det blöta golvet. Fotavtryck! Fyra nakna fötter, mitt i rummet. Vart i hela världen kom de ifrån? Jag vågade inte röra mig och jag tror att mitt hjärta stannade för en liten stund. Jag försökte moppa bort dem men de kom tillbaka, det var bara mina egna avtryck som försvann. Jag skyndade ut därifrån, men kom sedan på att jag var tvungen att kolla på TVn där inne, om det var några fler rum som blivit utcheckade. Så jag fick gott pallra mig in där igen, jag såg då inget spöke eller något mer konstigt och när jag sedan kom ut igen fick jag höra att jag kunde gå till en annan våning. Tack!

Det finns säkert någon jättebra och naturlig förklaring, men man kan ju inte låta bli att undra. Jag vet att mamma sa något om det när hon jobbade på hotellet förra året. Då hade någon sagt att det spökade på någon våning. Förhoppningsvis så var det på något utav de andra hotellen.

soffläge

Feberstickan visar 38.6 , då vill jag inte veta vad hög feber jag hade inatt, då känns det här som rena barnleken. Nu ligger jag nedkrupen i soffan igen, promenaden ner till stan var då ingen lätt match, eller snarare vägen hem. Hande lust att bara lägga mig ner och rulla fram till porten.

Tänk om man hade haft någon som pysslade om en nu, som gick och handlade åt en och baddade en på pannan. Istället får man på egna darrande ben uträtta allt som måste göras. Har bunkrat upp med lite jordgubbar och youhurt nu, det är den enda föda jag kommer få i mig nu skulle jag tro. Min hals är så svullen att jag ser ut och känner mig som en hamster. Det påminner mig lite om när jag hade körtelfeber i 9an , de säger ju att man bara kan få det en gång och sen blir man immun mot det, men det finns ju tydligen undantag. Och det skulle inte inte förvåna mig det minsta om jag var ett sådant.

Jag blir alltid så mamm-sjuk när jag inte känner mig pigg också, när man var yngre och blev sjuk i skolan och de skulle ringa hem till mamma (det var så upp till högstadiet, när man började gymnasiet var man vuxen och kunde inte gråta), forsade tårarna  . ville jag bara hem. Nu är det väl inte så farligt längre, men det är alltid skönt att prata med henne. Hon skulle ringa upp mig sen när hon slutade jobba, då ska hon få tycka lite synd om mig också.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0