I huvudet på Maaryloo

Ja, men då har man varit Oslobo i en vecka snart. Det är ju något annorlunda mot Karlstad om man säger så. Men jag
gillar det, med undantag för alla pundare, tiggare och langare runt varje gathörn.

På jobbfronten är det fortfarande dött, har ialla fall skrivit in mig på adecco idag, så de ska väl ringa mig inom 3 arbetsdagar, om jag har tur, antar att jag lär få ringa och tjata. Det börjar bli lite drygt nu när mina 4 kombos jobbar hela dagarna, själv leker jag desperat-jobbsökande-hemmafru, så det blir ialla fall lite städat här hemma. Annars går jag ju på små upptäcksfärder i hopp om att lära mig att orientera mig fram i Oslo.

I fredags och lördags var vi ute och gjorde Oslo osäkert, vi hamnade på en kareokebar, Trumpeten, som ligger vid Karl Johan. På fredagen var det väl sådär, stället kryllade av dryga människor och jag var alldeles för nykter för att klara av dem, men på lördagen var det desto bättre , både med alkoholkonsumtionen och folket. 

Igår kryllade det av folk i Oslo när jag och Karin var ute och gick, sen fick vi ju erfara att det var Oslo Maraton som var i görningen. Det var inte bara vi som var där och tittade på löparna heller, när vi såg även norges kronprins Haakon sitta i en svart fet bil och heja på folket. Jag fick ju spel när jag såg vem det var och ryckte tag i Karin som inte riktigt hängde med i svängarna. När jag tänker efter så stod jag säkert och pekade också, jises.

Idag har det väl inte varit så många knop, tog mig in till stan, skuttade in på Åhléns och shoppade mig en tvättkorg och en korg att lägga alla schampoo,balsam och tvålflaskor i. För jag ska säga er att det blir endel när man bor 5 pers i samma lägenhet och alla har tre flaskor var, det är fulla golvet i duschen. Men nu har mamma Marielle fixat lite ialla fall.

Pierre ligger i soffan och sover, sliten efter jobbet, funderar på att överraska honom med ett kuddkrig?

Det är då himla fint med norska släktingar som vill sponsra ens flytt till Oslo. På onsdag förmiddag ska jag och mami åka till Magnor och hälsa på för att mormors syster(?) ville ge mig lite pengar. Känns lite dumt då jag typ aldrig träffar henne , men vill hon göra det så är det ju mer än välkommet!  Sen på eftermiddagen tar jag mitt pick och pack och drar. Ska bli så skönt att komma bort från det här stället ett tag och slippa all skit.

Satt och zappade runt och snubblade in på Canal+ som visade denna filmen. Jag har bara hört namnet på filmen men visste inte så mycket om den, men hade ändå inget annat att döda tid med. Det är jag ju riktigt glad för nu att jag inte hade, för vilken bra film det var. Hilary Swank är ju grymt bra dessutom!


Den nyexaminerade läraren Erin Gruwell (Hilary Swank) får ta sig an ett gäng med bångstyriga elever från en helt annan samhälls klass än den hon själv har växt upp i. Rasmotsättningar, gängkrig och droger är vardagsmat för de här hägstadieeleverna, men hon försöker få dem att se över sina liv och att få dem göra prioriteringar för att kunna överleva. Inte nog med att hon ska tampas med dessa elever som är emot henne från dag ett, så har hon lärare och skolledningen som bemöter henne och hennes nya metoder med stor skepcism.

Måhända att man har sett det här scenariot x-antal gånger förut, men den är otroligt gripande och jag har tagit till tårarna flera gånger under filmens gång, att den sedan är baserad på en sann händelse gör den ännu mer sevärd. Så, har du inte sett den, se den!

Nu har jag sett klart på 3e avsnittet av One Tree Hill , säsong 6 , självklart har jag gråtit mig igenom även dettta! Det är ju helt klart den bästa serien! Det är helt sjukt hur man kan leva sig in i en serie, jag sitter här och gråter och blir arg och har bara lust att hoppa in i rutan och ställa allt till rätta. Men sen kommer man ju ändå på sig själv med att det faktiskt inte är på riktigt. Galet!

På tal om galet, så är jag galet trött efter helgens festande. Två dagar i rad och sådär lagomt mycket med sömn. Det är inte bra, jag som ska bli en renlevnadsmänniska. Jo men jag tackar jag! Jag ska ialla fall ta mig en promenad nu, härligt väder är det ute också, så man får ju passa på.

Snart har jag förhoppningsvis något bra att skriva om också, jag tror jag hamnat i någon form av formsvacka när det gäller bloggen.

Det här med framförhållning är nog inte riktigt min grej. Kom på för sådär 10-15minutersen att jag var tvungen att färga håret. Så nu får jag sitta här med svart klet i håret i si sådär 30 minuter till , innan jag kan krypa ner i sängen med Cosmopolitan och läsa vad Jonas Cramby har att komma med för matnyttigt om det där veliga lömska motsatta könet, den här månaden.

Imorgon vankas det frisörsalong hela dagen, först in till stan för att klippa topparna , sen åka till Angelica så hon kan sätta i mitt löshår. Så på torsdag ska jag tillbaka till Lo&Lei så att Linda kan klippa in löshåret i mitt egna hår, ska bli spännande detta. Jag tänkte slå på stort och bli toksnygg nu !

När jag hittar en låt som jag tycker om så snöar jag in på den totat och det snurrar på repeat långt om länge. Detta kan resultera i en irriterad familj som tycker att omväxling förnöjer, speciellt eftersom ingen delar samma musiksmak som mig. Den låt som går på repeat just nu är Pink - So What , men ge det några dar och jag poppar en annan för fullt!

Klockan är halv tio en lördagskväll och det enda jag egentligen vill göra är att gå och lägga mig, men jag vet att jag inte kommer att få sova för att resten av husets befolkning är uppe och härjar och lär göra ett tag till. Jag är helt slut i kroppen efter jobbet och min promenad när jag kom hem. Ska sätta mig tillrätta i datorstolen och kika på de 2 senaste avsnitten av One Tree Hill.


Den våg av optimism som sköljde över mig igår har lyckats klammra sig fast även idag. Hoppas den har ork att hänga kvar ett tag till , tänker på de stundande arbetsintervjuerna, är nervös redan och jag har inte ens fått något datum.

Pojkar/killar/män är ett underligt och veligt släkte. Ska det behöva ta dem ett halvår innan det vet vad de vill? Ett halvår efter att man redan har väntat ett halvår och tappat suget. Och att sen komma och be om en andra chans, när de redan fått tillräckligt många. Nej, det intresset finns inte längre, det är som bortblåst.

Nu är det dags att sluta gräva ner sig i det gamla och istället börja om på ny kula - blicka framåt! Finns det någon bättre plats att göra det på än i ett nytt land, ny stad- storstad?

Det här är mitt liv, min tid och jag ska se till att göra det bästa av det! Jag ska inte längre vara den som duger ibland, jag har fått nog av det. Jag är för bra för att nöja mig med medelmåttor, endast det bästa är bra nog.

Vi vet inte vad framtiden har att erbjuda. Jag vill gärna tro att det finns en plan för oss alla och är det meningen att saker och ting ska hända så kommer de att göra det, förr eller senare. Om det du nu gått och hoppats på, inte slår in, då är det helt enkelt inte meningen. Lyckan smiter in genom en dörr som du inte visste stod öppen.

         
 

Jag måste göra något åt det där kråkboet som nu pryder mitt lilla huvud. Det är ju helt klart dags för lite förändring, något nytt! Har ju liksom dragits med den här pagen i över ett år nu, kortare bak och längre där fram. Så kanske ska klippa det rakt av så det blir lika långt överalltoch sen göra något kul med luggen? Är sugen på att sätta i mitt löshår igen också, satt ju inte i så länge sist, och sen klippa lugg. Är så mycket jobb med löshår bara. Hm , vad tycker ni ?

Efter att ha snoozat en sådär sjuhundratrettioelva gånger så kom jag upp, det vill säga för en halvtimmesedan. Jag förstår inte hur jag kan vara så himla trött jämt. Nu ska jag bara smälta den sena frukosten och sen ska jag ta mig en promenad. Får se om det blir med eller utan stavar.

Det ser ju så himla lätt ut att gå med stavar, men det ska jag säga er att det är det inte! Prövade igår för första gången, det tog ett tag innan jag fick in tekniken, men i nerförsbackar gick det verkligen inte. Jag missade bara marken hela tiden. Jag är en sån sopa, jag kan inte ens gå med stavar, hur ska jag kunna börja gå på gym till exempel?

Satt igårkväll och mailade ut mitt CV för att sedan upptäcka att jag hade angivit dfel mailadress, det är ju faktiskt skillnad på .com och .se. Så nu är det väl bara att börja skicka om då. Är det inte typiskt mig så säg!

Jag tror det går troll i våra datorer här hemma. Igår kraschade min dator och internet på det stationära la av , men nu verkar det ju funka igen, peppar peppar! CV-skrivandet går sakta men säkert framåt, saken är bara den att jag inte har word på den här datorn, ska väl fjäska lite för syrran så jag kanske kan få låna hennes macbook och maila från den. Fast det får ju bli när hon får internet att funka på den igen! Att ingenting någonsin kan få vara lättvindigt !

Imorrn drar jag en sväng till Oslo, med Karin, ska kolla läget och kika på mitt framtida boende. Sover kvar där och kommer väl hem igen på torsdagkväll skulle jag tro. Det här kan bli äventyr också. Kollektiv med Karin, Stefan , Pierre och kanske Adde? Fin fint!

Nu verkar det vara saker på gång här, boende i Oslo är väl så gott som klart, ska åka iväg och kika på onsdag. Nu är det ju bara det här med jobb kvar, en liten men ack så viktig detalj! Och det här med att skriva CV är fasiken ingen lätt match. Hur börjar jag?Vad ska jag ha med?Hur lägger jag upp det? Och viktigaste frågan ; hur fyller jag en sida med endast 2 tidigare anställningar?

Här sitter jag nu en söndagskväll , nedkrupen i sängen med en kopp te och funderar över min livssituation. Vad ska det bli av mig egentligen? Nyss fyllda 20 år och har redan panik över vad jag ska göra de resterande 45 innan jag går i pension. Okay, kanske inte riktigt , men de kommande månaderna , året? När jag gick i skolan hade jag drömmar och visioner, men nu , nu är jag helt lost. Skolan var ändå ett skyddsnät , man visste att varje månad hade man lite pengar att vänta in (med betoning på lite) och då kändes framtiden och jobb riktigt långt borta. Nu står man här , utan någon skola att falla tillbaka till , och är vilsnare än någon gång förut.

Men en sak är ialla fall säker, jag ska ta mig till Norge. Så det är egentligen bara att sätta sig ner och kladda ihop ett bra CV och posta iväg. Men så är jag rätt bekväm av mig ibland, egentligen skulle sånna saker bli gjorda av sig själva och helst redan igår.

Jag måste ta tag i det nu också, för jag orkar inte med min mors tjat längre. Hon tror inte att jag gör något om inte hon tjatar, men jag funkar ju tvärt om. Ju mer hon tjatar desto mindre sugen blir jag på att göra vad hon säger. Men jag ska då visa för frun att jag bannemig kan!

Det ärn konstigt att det alltid är jag som ska få ut för allt, bara för att jag är äldst. Jag ska föregå med gott exempel och ha förståelse för att mina yngre syskon är just yngre och att jag också har varit sån en gång i tiden. Jag är så förbannat trött på allt just nu, jag är så arg så jag snart gråter, jag vill bara härifrån ! Dags att kolla jobb nu , om jag så ska behöva åka själv, men en sak är säker, jag pallar inte det här stället länge till!

Det är bara att inse att sommarn är slut, om den ens hann att börja, och nu är hösten här. Regnet vräker ner och i takt med regnet sjunker humöret längre och längre ner. Just nu känner jag mig bara slö slapp och likgiltig, jag vill bara dra täcket över huvudet och gräva mig långt ner bland kuddarna.

Men det var en helt okay på jobbet idag, ialla fall räknat i ögongodis! Nu är det ju såhär att när Karlstad anordnar sport events så lyckas de ju pricka in dem under samma helg. Idag har hotellet alltså kryllat av pojkar/killar/män/gubbar(?) , allt från golfare till innebandyspelare och till och med bodybuliders. Ja, men jag tackar jag! Eller fitness var det väl, det är ju inte riktigt samma sak. Men det var innebandyspelarna jag hade ögon för.

Jag undrar så vart den här dagen tog vägen, vad har jag tagit mig för egentligen? Alldeles för lite ialla fall. Sov bort halva dagen, vilket borde vara helt okay eftersom jag inte lyckats få speciellt mycket sömn under natten, emellan alla hostattacker. När jag väl tog mig upp bestämde jag mig för att ta mig en promenad, jag är i efterhand glad att jag inte tog 9kilometarn! Mitt bröst höll på att kollapsa under den lilla halvtimmen jag var ute, det känns ju att jag inte är frisk ialla fall, får nog vänta med de där promenaderna tills jag har frisknat till. Städat mitt lilla krypin har jag ju faktiskt gjort också, det var välbehövligt vill jag lova, innan fick jag hoppa över alla grejor för att ta mig till sängen.

Okay, jag har väl lyckats få något uträttat men inget kul. Förutom samtalet från staterna, jag och min kära vän måste ju uppdatera varandra om det senaste. Och det senaste är ju bara skit, känns det som just nu. Men det är inte värt att älta något mer nu, så det ska jag inte göra heller. Jag vill ialla fall att Linn ska komma hem nu, så vi kan hitta på lite hyss!

Nu ska jag lägga mig tillrätta här under täcket och se ett avsnitt av One Tree Hill, sen är det dags att stänga de blå, för imorgon väntar jobb och slit . Inget jag ser fram emot just nu, men det är ju skönt att det kommer klirra lite i kassan även i oktober.

Här sitter man uppe mitt i natten medans resten av huset sover, har ju lyckats vända på dygnet ganska rejält under veckan i Magaluf. Hade man varit där nu hade man just börjat förfesta och det skulle vara flera timmar kvar tills det var dags att göra stan. Men nu sitter man istället här rastlös, snorig och jävlig!

Förut blev det lite sent födelsedagsfirande, med familjen, tårta och paket. Tårtan kunde jag lika gärna ha låtit bli, mådde fasen illa efteråt, rätt trött på sånt där sötslisk nu - men det är väl inget annat än bra egentligen? Jag fick ialla fall 4 söta Martini-glas, en liten martiniflaska och pengar. Mamma sa att jag skulle slita glasen med hälsan, det vet hon väl att jag kommer göra, efter att ha sett alla bilderna från Magaluf! Lägger upp bild på glasen imorgon.

Nej här kan jag ju inte sitta, jag får helt enkelt krypa ner i sängen och kolla på One tree hill, hoppas på att jag är bättre imorgon. Jag saknar mina power-walks, men det är väl inte speciellt bra att ta tag i dem nu när man hostar som en tok. Ge mig slemlösande hostmedicin tack - jag tror jag har svalt en Shrek!

Han har gjort det igen, gjort mig ledsen, men den här gången vet jag att det är för sista gången. Det var kul så länge det varade, synd bara att det skulle ha ett sånt här slut. Men det är bara att se det från den ljusa sidan , nu är det bara att glömma helt och gå vidare.

Vi lyckades ta oss hem till kalla Sverige igen, efter att planet varit trasigt och vi blev 3 timmar försenade. Men nu har jag varit hemma i lite mer än ett dygn, och jag har ingen lust alls att aklimatisera mig, jag vill tillbaka till värmen! Jag fick med mig en dunderfökylning hem, och sjukt många roliga minnen ! Bilder kommer upp lite senare, nu ska jag undersöka om min förkylda kropp orkar ta mig ner till konsum för att inhandla lite choklad. CRAVINGS!